Grundarna av Stockholms-Gillet
Vilka var då dessa publicister som beslöt att grunda en förening för stockholmare som månar extra mycket om sin hemstad? Flera av dem, nu bortglömda stockholmsprofiler förtjänar att lyftas fram. Samtliga var verksamma som skribenter i stockholmspressen och födda under andra hälften av 1800-talet då Oscar II var kung i Sverige. Det var en omvälvande tid med stora politiska motsättningar och krav på politiska reformer. Samtidigt var yttrandefriheten starkt begränsad vilket kan ha gjort att humor och satir hade en sådan framskjuten plats i offentligheten. I vart fall var Stockholms-Gillets fäder alla representanter för en typ av skribenter som inte är lika vanlig idag. Ironi och skämt var deras främsta redskap när de kommenterade dagliga händelser.
Emil Norlander – Gillets första munskänk
Den mest namnkunnige i våra dagar är Emil Norlander som i sin barndom bodde på Klara Norra Kyrkogata i ett kvarter som revs när Centralposten byggdes ut. Norlander var sin tids Povel Ramel med ett femtiotal revyer, över 3000 kupletter och mängder med kåserier på sin meritlista. Hans mest kända bok ”Anderssonskans Kalle” publicerades 1901 och är en samling pojkstrecksnoveller som blev omåttligt populära.
Kalles mamma driver en stryk- och tvättinrättning på söder och efter skolan när mamman har fullt upp, hittar Kalle på busstreck till stort förtret för tanterna i grannhusen. Norlander var elev i den nu rivna Klara folkskola som låg alldeles intill Klara kyrkogård. August Blanche den kände stockholmsskildraren som var Norlanders stora förebild hade varit elev i Trivialskolan som ännu ligger kvar på kyrkogården.
Att Norlander var inspirerad av Blanche blir särskilt tydligt när man jämför deras noveller. De utgår helt klart ur samma mylla, bakgårdarna i Klarakvarteren. De första arton åren var Emil Norlander Gillets munskänk och stod för mängder av muntrationer vid föreningens högtider. 1932 övertalades han att bli Gillets ålderman, en post han behöll till 1935 då han avled 70 år gammal.
Beyron Carlsson väckte med idén om ett Stockholms-Gille
En framstående grundare av Gillet var redaktören Beyron Carlsson född 1869. Föräldrarna drev kafé på söder och Carlsson tog studenten vid Södra Latin och läste vidare i Uppsala. Sin yrkesbana ägnade han åt Stockholmspressen och han var medarbetare i en mängd tidningar såsom Aftonbladet, Dagens Nyheter, Vecko-Journalen och tidningen Dagen som på den tiden var en billighetsupplaga av Aftonbladet. Det var i den tidningen som Beyron Carlsson publicerade ett upprop om att bilda en förening för ”stockholmaren som kommit bort”. I sin appell undrade han vart stockholmaren tagit vägen ”bland alla de främmande personer som rivit ned hans fädernehus och byggt bankpalats av oanad storlek just där han förr i tiden tänkte och diskuterade medan svala drycker kom och gick på stamborden” Det ligger nära till hands att anta att han syftade på Hotell Rydberg som rivits för att lämna plats åt Skandinaviska Banken på Gustav Adolfs torg 1914. En händelse som upprörde många stockholmare djupt. Beyron frågade retoriskt ”om man kunde få tag på stockholmaren igen?” Och svaret uteblev inte. Nog fanns det stockholmare att tillgå. Den 16 mars 1914 dök bortåt hundra av denna ”utdöende art” upp på Hotell Kronprinsen på Drottninggatan och man kom senare på våren att bilda ”Stockholmsgillet” som hade två väsentliga uppgifter, dels att vara en sällskaplig förening och dels verka för att stadens intressen på skilda områden blev tillvaratagna och skyddade.
Beyron Carlsson vurmade för medeltiden och det är tack vare honom som Gillet fick föreningsattribut som anknöt till de gamla medeltida gillena. Han såg till att en så kallad ”Gillelåda” med förebild i skrånas ämbetslådor tillverkades med stockholmsmotiv i lock och sidor. Designen gjordes av formgivaren David Blomberg som var den som startade NK:s legendariska möbelavdelning. Med åren kompletterades Gillets ämbetssymboler även med en Gillenål, en hedersplakett och Gillets emblem.
Skämttidningen Kasper förenade flera av Stockholmsgillets grundare. Både Beyron Carlsson och Emil Norlander var under en tid medarbetare i tidningen som startades av Gillets första ålderman Richard Gustafsson 1869. Redaktör Gustafsson var en av de skribenter som hörsammade uppropet i Dagen. Han menade att tiden var mogen att bilda en förening för ”infödingar”. Richard Gustafsson föddes på Ladugårdslandsgärde och var son till en skomakare. Pappan var en skicklig yrkesman och slutade sin bana som yrkeslärare på Manillaskolan. Hans mamma arbetade i speceriaffär.
Richard Gustafsson, Carl Larssons vän och välgörare
Frågan om att delta i den nya föreningen gick även till konstnären Carl Larsson som emellertid avböjde och yttrade att ”jag har så mycket i min lilla knopp att jag inte hinner med sånt”. Carl Larsson var en flitig medarbetare i Kasper som tecknare och mycket god vän med Richard Gustafsson som brukat anlita honom som illustratör redan när han gick på Konstakademin. I sina memoarer välsignar Carl Larsson Richard Gustafsson för de uppdrag han fick som ung och fattig student. Utan dem hade jag ”måst gå till näringarna” och blivit trädgårdsmästare eller maskinist försäkrar den blivande nationalmålaren. Tidningen Kasper var klart samhällskritisk och lyckades med sin sarkastiska ton retade upp själva kung Oscar II som kallade tidningen för ”ett uselt skämtblad”.
Men tidningen blev en stor framgång och en plantskola för många talanger. Med tiden hade Gustafssons sådana framgångar både som tidningsman och författare av barnsagor att han kunde köpa en gammal 1700-talsfastighet på Mariaberget med utsikt över Riddarfjärden. Idag kallas huset den Cederborgska Villan efter Stockholmsgillets ålderman juristen Allan Cederborg, den fjärde i ordningen som även han bodde i huset under en tid. Idag inrymmer den en förskola.
Hasse Z stilist med känsla för Stockholm
Sist men inte minst måste författaren och kåsören Hasse Z nämnas i detta sammanhang. Den store humoristen som fostrat en hel dynasti av kåsörer som Kar de Mumma, Viola och Carl Z tillhörde också det gamla gardet i Stockholmsgillet. Han menade med sitt speciella skämtlynne ”att de ursprungliga invånarna i Stockholm var så förtrampade och de få som fanns kvar kunde man stoppa upp och ställa på Panoptikon så att de inflyttade släktingarna kunde få något att titta på under helgerna”. Hans Zetterström föddes i Klarakvarteren 1877 men växte upp på Hornsgatan. Hans far var snickarmästare. I över tjugo år, 1901–1923 var han redaktör för Söndags-Nisse som vid sidan om Kasper var den stora skämttidskriften i Sverige. En av sidorna döptes till Grönköpings Veckoblad och den blev sedermera en egen skämttidning med mottot ”Tidningen som alltid håller med regeringen, speciellt då den har fel”.
Också Hasse Z ondgjorde sig över Gustav Adolfs torg ”som förlorat sin glada och ljusa prägel som Hotell Rydberg en gång gav. Men vilken utmärkt parkeringsplats har det inte blivit”, skrev han i en understreckare i Svenska Dagbladet i maj 1945, ”och hur mörkt och tyst ligger det inte om kvällarna, en stillhet och en tystnad som endast störes av Strömmens mörka brus och den hemvändande operapubliken”. Ja rivningen av Hotell Rydberg fortsatte att uppröra i många år. Rivningen av det anrika nöjestemplet, känt som publicistklubbens stamlokus gav troligen impulsen till skapandet av Stockholms-Gillet.
Stella Fare
Bisittare och ordförande i stipendienämnden
Upphovsman till fotografierna är:
SF, Stella Fare,WP, Wikipedia,
SSM, Stockholms Stadsmuseum och RA Riksarkivet